Språk i Sverige

Sverige har fem officiella minoritetsspråk - jiddisch, romani, meänkieli (tornedalsfinska), samiska och finska. Man räknar dock med att det i praktiken finns ca 150.

Fram tills vi gick med i EU ansågs det som så självklart att man talade svenska i Sverige att det inte var lagstiftat som officiellt språk. Först 1995 klubbades det på att man i Sverige talar svenska.

När det gäller slang används i lingvistiska sammanhang (åtminstone min kursbok) termen "multietniskt ungdomsspråk". Jag tycker att det är en bra term som säger ganska tydligt vad det handlar om. "Rinkebysvenska" har aldrig tilltalat mig som kategorisering, just för att det låter så extremt kategoriskt.

1658 blev Skåne svenskt, och efter det började man bekämpa danskan i Skåne med näbbar och klor. Bland annat åkte man från hus till hus och beslagtog danska biblar. Lunds universitet grundades 1666 och hade som ett av sina mål att se till att folk inte utbildade sig i Köpenhamn och började känna sig danska. En annan smart grej var att börja ha gudstjänster på svenska (min gissning är att de innan dess var på latin eller hebreiska, men det är helt ovetenskapligt).

Angående tornedalsfinskan var det så att Sverige förlorade Finland till Ryssland och gränsen drogs i Tornedalen. De som bodde där var finsktalande, och plötsligt befann sig hälften av dem på den "svenska" sidan. Man kämpade hårt för att få tornedalingarna att prata svenska, bland annat undervisade man bara på svenska trots att de flesta elever aldrig stött på språket förut. Man förbjud finska böcker på bibliotek och att tala finska på rasterna var strängt förbjudet. Det senare förbudet försvann så sent som 1957.